Grönt glitter

Jag ogillar sjukhus väldigt mycket, inte direkt förknippat med något bra. Igår fick jag först åka till en vårdcentral. Ser en lite pojke som ser ut som lillebrorsan i Malcolm in the middle. Fyrtio minuter efter när min egentliga tid var får jag komma in, såklart kunde de inte göra något där. Men kunde själv ta bort själva kulan i piercingen, men inte själva huvuddelen. Fick en remiss till sjukhuset, som såklart ligger en timme bort. Hem byta bil och chaufför, färden mot Shrewsbury börjar. In till akutmottagningen, som av någon anledning, vart du än är, nästan har längre väntetid än den vanliga ingången. Jag har ändå tur, behöver bara vänta tio minuter. Sköterskan har grönt glitter på ögonen. Grönt glitter, kunde inte riktigt släppa det. Inte direkt till hennes fördel, inte på någon egentligen. Får träffa en doktor, hon ser ut att vara yngre än jag, hjälp? Får bedövande medel insprutat i läppen (ogillar sprutor något otroligt) två gånger, sedan börjar tortyren. Men nej, det går inte att trycka ur den, svullnaden är för stor. Piercingen ligger liksom som den ska, platt mot insidan av läppen, sen har resten bara svullnat upp över den. Det rings efter en kirurg, han kommer in i rummet och trots smärtan måste jag hålla tillbaka ett litet fniss, han ser precis ut som Rajesh/Rash (something, längesen nu) från The Big Bang Theory. Mer bedövning, tre sprutor till, svimnings anfall. Skalpell och så snittar vi upp och drar ur resten av piercingen, får en lång lista över mediciner jag behöver, dags att börja knarka tabletter. Kan bli värre, nästan dubbelt så stort men det kan också bli bättre, vilket jag hoppas på. Sedan hem, kan inte äta eller dricka, mår allmänt dåligt. Sovdags, men jag kan inte sova, blev en dejt med några FRIENDS.
En piercing fattigare, många negativa upplevelser rikare.

Idag mår jag så mycket bättre, svullnaden har gått ner otroligt mycket och ska under en vecka käka tabletter och smörja in läppen med en salva.

Levnadsstatus: Lever, små skador, ser ut som om någon slagit mig, känns som om någon slagit mig.

Nu ska jag umgås lite mer med FRIENDS. Cherriooo!

Smärta

Riktig smärta den här gången, det gör så fruktansvärt ont. Vet inte riktigt vart jag ska ta vägen, vet varken ut eller in. Min läpp. Piercing. Mer än ett halvårsen jag gjorde den sista, som just nu knappt syns på grund av svullnad. Det gör ont. Till piercingstudio och/eller doktor imorgon, kommer jag klara natten? Aj. Började som lätt stickande jämte piercingen och nu är det så svullet att den knappt syns, gick på en halv kväll, what is this sorcery?! Och till råga på allt så mådde jag inte värst bra innan det här hände heller. Grr!

Uppgifter och levnadstatus kommer imorgon.

Tårar

Hipp hipp hurra till pappan på hans födelsedag!
Blivit ett besök till pappans brors mark där det va dags för ett Ludlow Hunt meet (visste verkligen inte hur jag skulle formulera den meningen..). Många otroligt vackra hästar och stora jakthundar, otroligt fina även dom. Blev några bilder och lite prat. När den sista hästen hade gett sig av mot skogen tog vi oss vidare hem till pappans föräldrar. En av pappans kompisar övernattade här och följde också med under dagen. Vilket hus, vilken utsikt, vilket väder! Allt blev ju bara underbart! Fick en rundvandring i deras lilla hus på tre våningar, fantastikt inrett. Tittade ut genom fönstret och tårarna började rinna, jag tittar ut på perfektion. Blev så rörd av allt det vackra, visste inte vad jag skulle göra så resultatet blev tårar. Jösses, tyvärr kan man inte visa hur vackert det är genom bilder, det måste upplevas!

Efter denna känslofyllda upplevelse gick jag en promenad med hundarna på deras mark, längs en liten å. Hundarna jagade efter en panikslagen hare och skrämde iväg en fasan, sprang igenom vattnet och under staket.

Dags att åka hem. Kompisen ger mig sina bilnycklar och säger åt mig att köra hem honom. Sätter mig bakom ratten på hans lilla bil, vrider om nycklarna och kör iväg, kändes helt naturligt, gick som på räls, förutom en liten känning av gräs. 60km/h, känns som om man är tillbaka på ruta ett när det gäller hastighet. Men akta er va kul det va! Älskar att köra bil! Åh, snart kommer jag kunna flyga runt här i Ängellandet!

Dagen är inte slut än, undra vad mer den kan bjuda på.. Ett småkryps liv är bokat till efter sömnen. Cheerio!
(Kommer lägga in bilder här senare!)

Playdate

Igår hade familjen fixat en playdate åt flickan, och åt mig! Otroligt längesen någon behövde fixa umgänge åt en, va nog en cirkus 14 år sen (ingen aning tbh). Flickan på tre bast och jag med mina nitton, okej, vi kör kan ju inte bli mer än kul! Vi får skjuts hem till dem vi ska på playdate hos, de bor på andra sidan Ludlow, med riktigt nice utsikt över staden. Står jag och tittar på utsikt här hemma kan jag omöjligt se Ludlow, så otroligt fint, speciellt på natten när lamporna i staden va tända, mys.

Vi kommer dit, okej.. vi ska komma in också? Vart är ytterdörren? Aha, där! Deras hus är en gammal pub som gjorts om till hus, stort (riktigt häftigt byggd, fick en rundvandring, arkitekturen! Love). Vi knackar på och möts av en blond tjej, hon är också au pair, blir mycket snack om employers och vad vi gör om dagarna, hon har varit där i fem månader och ska snart hem, synd. Hon va riktigt trevlig! Tyskar verkar vara det i allmänhet, Deutschland über alles! Flickorna leker med barbies, klär ut sig, bilar, målar, blåser såpbubblor, alla saker får ungefär fem minuters uppmärksamhet. Trots att det skiljer fyra år mellan dom funkar det superbra och när det är dags att åka hem vill ingen av dom säga hejdå.

Riktigt slut när vi kommer hem, passat flickan hela dagen undertiden föräldrarna varit i Wales för att skaffa pass åt den nyfödda. Det tär på krafterna att se efter ett barn en hel dag. Föräldrar är där för ett heltidsjobb. Jag går och lägger mig innan flickan, orkar knappt äta kvällsmat, somnar ovaggat och sover i över tio timmar. Klockan åtta blir jag väckt av att flickan kommer in och skriker "GoodmorningSara!" och dagen börjar. Idag har dagen varit i stort sätt händelselös, och jag tänker ta vara på min paus tills flickan vaknar

"Stand by your peas!" (8)

Blimey!

Jag glömde att ta med solglasögon, attans! Hade behövts, verkligen en dag som denna! Solen skiner och det är väldigt varmt, var ute med hundarna på en lång svängom och tog en liten tupplur i gräset, fint.

Förstår inte att det kan vara riktigt kallt och snöigt, den bilden finns liksom inte i mitt huvud längre, för överallt jag tittar är det soligt, gräsgrönt och det betar får i alla hagar runt omkring. Snart är det dags för lamning!
Varje promenad börjar med att, så klart, släppa iväg hundarna, sedan hälsa på kossorna, hästarna (om det är några där) gå över vägen för att hälsa på fåren. Djur överallt och fin natur, jag kommer bli som Ola om jag fortsätter såhär: "Gissa bajset!"
En del får är så sköna, går ner på knä när dom inte orkar stå upp helt för att beta.. ett får hade "somnat" på sina knän, skrattfest.

Riktigt, riktigt varmt idag, till ochmed inomhus! Och det händer inte för ofta.
Somnade nästan framför Strawberry Shortcake efter att ha sett den tre gånger. "MORE!" Halvskriker flickan, jag har tur, det är dags för mat.

Om det fortsätter såhär kommer jag att må bra tror jag, inget godis, inga chips, ingen läsk, bara massa mat och te.
"Jag bara rullar fram.."

Regn

Igår regnade det för första gången. I England, hur tänkte dom där? Ska det inte alltid regna i England? Antagligen inte.. Har hört att det är snö hemma, här kör vi på sol och värme, man behöver ingen jacka, fint. Promenad med hundarna, lek med flickan, te drickande, försöker slänga in lite wow där också (saknar att kunna äga alla andra, oh what did I just say?).
Kom på mig själv med att ha druckit runt tio koppar te igår, under bara eftermiddagen, och då drack jag mer på morgonen. Jag håller på att bli en av dom! Inte för att jag ser det som något dåligt, snarare tvärtom. Men när jag kommer hem kommer jag behöva massor av toast och te. Hela dagarna, dygnet runt. Känner verkligen för att göra några toasts och lite te, men får klara mig med teet eftersom att vi snart ska äta. Gjort egen pizza idag, jag kan också mamma! Den blev riktigt god, överraskad av migsjälv, och ännu mer överraskande är väl att svarta oliver är goda, vad är det som händer?

Jag vet att jag varit borta otroligt liten tid, jag lider inte av hemlängtan, inte alls. Men jag vill att mina kära kommer hit! Hit till mig, jag saknar er! Where art thou?

Vlog

Min första så ha tålamod, det blir bättre. Kanske. Skratta, gråt, ta en sup, jag gjorde ett försök ialla fall, njut;
(Snackar jag alltid såhär?.. Tacksam för svar på den punkten)

Promenad

Underbart väder som alltid, promenad med underbara hundarna, trevligt samtal med mina föräldrar @ skype. Granen är utkastad och jag äter, äter otroligt mycket. Inget godis men mycket god mat, ny mat. Provar nya saker varje dag! Idag har det iofs varit överskott av vindruvor, som jag ätit innan.
Blir inget långt inlägg, kör bilder istället. Bilder ifrån mitt rum kommer en annan dag, rätt snart skulle jag tro.

Vaknade till det här idag!

Baksidan av huset, med lite av bondgården till vänster

This is Joy, och i bakgrunden skymtar Giddy.

Suddig, men underbar bild på Giddy!

Mys

Fler bilder kommer imorgon,, datorn vill inte mer ikväll, bilderna kommer hamna i det här inlägget aswell så keep an eye out!

Sol, frost och kyrkosherry

Jag ska inte påstå att jag är direkt religiös, men jag gillar kyrkor och eftersom att det är söndag var det dags för gudstjänst i kyrkan som ligger tio meter ifrån huset. Liten och otroligt vacker kyrka, ser inte ut att vara något speciellt från utsidan men insidan är väldigt vacker! Efter några psalmer som jag verkligen inte hängde med i följde alla med hem hit för lite prat och såklart ett glas sherry. Väldigt trevliga människor även om jag är blyg av mig och stog på lagom avstånd. Klart att jag svarar när jag blir tilltalad, men lyssnade mest på de många konversationer som pågick i rummet.

Efter maten var det dags för en utflykt, dags att bestiga en kulle på jakt efter gamla hus som inte längre finns men har funnits här i området. Otrolig utsikt vart man än tittar. Solen har varit framme hela dagen så det var väldigt skönt att vara ute. Promenad genom fårhagar, det kanske vi ska köra på till sommaren, eller vad säger du Käll?
(Bilder i slutet, även bilder ifrån mitt rum och utanför huset igår klockan halv nio på morgonkvisten)

Mamma, pappa och kära lillebror kommer över i slutet av februari, är det någon annan som känner sig manad, säg till!
Kan tyvärr inte svara på kommentarer även om jag velat, sidan strular för mig, men jag ser dom och tack vad det värmer! Kyss
(Anonyma kommentarer svarar jag inte på, skriv namn lr nick jag känner igen)

Här bor jag!

Snödroppar i januari! What is this sorcery?!

Ludlow

Igår gick jag runt, och i Ludlow. Det är otroligt vackert men ack så litet. Gick runt allt, upp och nerför gator på runt en timme, och sen lite till bara för att se ut som ett fån lite extra. (Bilder hänger faktiskt med den här gången)
Jelly Babies och några Pocky liknande saker inhandlades, billigt och smidigt.

Idag har jag och flickan varit hos The Egg Lady, eller The Chicken Nanny, som hon också kallas och köpt ägg. Påvägen dit träffade vi The Egg Ladys granne, mycket trevlig även han (alla är det, varför skulle dom inte?). Det har varit frost på marken hela dagen och såklart ska man hoppa på isen så att den spricker, men ack den sprack och hon ramlade pladask i vattnet. Inte för att vara jobbig, men jag är inte stark, ändå får jag bära henne hem, tur att hon ramlade relativt nära huset. Tur i oturen.

Till lunch serverades idag kyckliglever. Lever. Kan man äta det? Klart man kan, men seriöst, lever? Vem fan äter lever? Jag antagligen. Smakar kyckling (vad annars, smarthead?) fast svårt att äta när man tänker lever, lever, lever och pappan upprepar många gånger hur gott lever verkligen är. Inget fel på lever, men namnet hjälper inte.

Senare idag kommer farmor hit lagom till kvällsmat, någon slags afrikansk rätt. Ska bli trevligt att träffa ännu en, hoppas att även hon klarar av mina piercings (något alla jag mött kommenterat)

Bilder ifrån och runt Ludlow.

Squeek!

Ett inlägg som är gjort på rätt dag, äntligen

Igår va verkligen intressant, morgonen i köket (som faktiskt är pappans plats i det här hushållet) och eftermiddagen som lekkamrat i lekrummet. Cottage pie och mayonnaise var dagens lärdom, hur coolt som helst och riktigt kul att kunna. I like a lot. Och väldigt gott!

Mycket lek, och flickan är otroligt underbar, men hon är väldigt hyper, jag är hyper men hon är H Y P E R. And she IS the boss. Tebjudning, läsa, dansa, bygga med klossar och lego, alla ska vara glad. Aj, göra sig illa, pussa bort det onda, allt är okej igen. Bra.
Varit på promenad med dom otroligt lydiga hundarna, en fröjd att gå på promenad med dom. Och omgivningarna, kom på mig själv med att ha glott på åkrarna i ungefär en halvtimme igår, helt otroligt vackert, Im a lucky girl!

Upp vid åtta, är jag inte uppe då väcker flickan mig genom att hoppa på min säng, helt okej. Drar bort gardinerna för att titta en stund på allt det vackra. Äter frukost och så har dagen börjat. Går och lägger mig när alla andra gör det, mellan halv nio och halv tio, somnar nästan omedelbart, och sen börjar det om igen, med olika innehåll under dagen såklart. Fint

"Oh look at the little baby!"

Påväg + Storan Resan, lite senare än tänkt ..

Påväg

Idag (måndag) stod jag på stationen med en klump i hela mig, nu är det verkligen dags. Verklighet. Fina Käll som kom och sa hejdå och gav mig starksaft (som jag glömde lägga i rätt väska och som security vakterna tog och slängde, fasen!) så otroligt fint! Tåget börjar rulla och lämnar lilla Wexio bakom sig. På tåget kämpar jag med att få upp mina väskor (faktiskt bara två) på hyllan för att de inte ska vara i vägen, klarar det inte och ramlar omkull. En riddare (i moderiktiga kläder, dvs ingen rustning) kommer till min undsättning! Tack snälla okända människa!
På Alvesta station (har inte ens kommit iväg från Småland än) brister det, jag klarar inte mer, jag vill hem.

I Osby ligger det snö och i Malmö regnar det som bara den. Indiskt står på menyn och tillsammans med moster, kusin och kusinbarnet blir det en trevlig, om än stirrig, middag. Orosmomentet nummer ett är där av borta, jag klarade tågresan själv (även om man stektes mör på tåget) och jag ligger nu hemma hos min kusin snart ska jag sova. Klockan är halv tio och jag är redan slut. Vilken dag! Ett, eller två kanske, orosmoment kvar, men dem har jag för tillfället lyckats förtränga.

Flygplans svarta låda är orange.

Stora resan

[Tisdag] Klockan är halv sex, dags att stiga upp. Snart går bussen, snart går tåget, snart går flyget! Smyger på tå för att inte väcka dem som har turen att få sova., inte för att dem hade vaknat men att visa lite hänsyn skadar aldrig. Moster möter upp på trottoaren utanför och promenaden mot bussen börjar, och slutar i att vi springer med väskorna flygande bakom oss, morgonmotion, första och sista gången. Biljett till tåget införskaffas, plats tas och jag vinkar hejdå till moster när tåget börjar gå, det sista av det kända och trygga försvinner när tåget mot Copenhagen Airport susar iväg.

Dörrarna öppnas, det är ett stort ställe, går till checka in själv automaterna, vilket går enormt bra, tills jag ska mata in passet.. en vakt kommer fram till mig och förklarar på svengelska att man ska ha bilden neråt *facepalm* och jag förklarar på svenskdanska att det är första gången jag flyger själv, han skrattar lite och går sedan för att hjälpa nästa som står och fumlar med sin incheckning. Går fort igenom alla säkerhetskontroller, vill inte se, vill inte fatta vart jag är. Tro det eller ej men jag har turen att få smita förbi alla bystanders i kön och gå först i en ny, turen fortsätter, jag måste dra av kängorna och sen så piper det när jag går igenom, jag svamlar något på svengelska om att det kan ha varit mina armband, säkerhetsvakten är tyst och tittar på mig som om jag vore dum och sedan börjar undersökningen, nej jag har inget farligt på mig konstateras och jag får gå vidare, måste öppna min väska och glömmer låsa den så att alla mina tillhörigheter rullar ut på golvet. Usch mår ju inte direkt bättre av det där.

Allt som har med flyg att göra skrämmer mig. Susar vidare genom Kastrup, fort, fort, fort vill jag komma till gaten, C15, C15, C15, där är en skylt, där är nästa och så fortsätter det, snabbt, snabbt, snabbt! Slår mig ner i ett tomt, sånär som på tre andra, ”väntrum”. Flyget går om en timme, varför skulle jag stressa? En äldre dam slår sig ner jämte mig, hon ser så brittisk ut att jag smäller av, det här är verkligen på riktigt, jag sitter där med min kamera och motstår lusten av att fråga om jag får smälla av en bild. Jag är ju trots allt jag när det kommer till kritan. Nu är det dags, dem ropar i högtalarna, flyget mot Birmingham avgår strax, dags att gå till gaten, äventyret börjar, det är ett läskigt men ändå spännande äventyr, ungefär som om man skulle komma på sig själv med att flyga omkring på en hippogryph. Bussen tar oss ut till flygplanet och jag tar ett djupt andetag innan jag kliver på. Jämte mig sätter sig en businessman, klädd i skjorta, slips, kavaj och välputsade skor. Han har flugit innan, eller så spelar han bara cool. Flyget börjar rulla och när vi väl är i luften inser jag att mina händer blöder, jag är nog lite rädd ändå. Flygresan gick bra, somnade efter Amsterdam och vaknade när vi var över England, och hade tio minuter till Birmingham, helt okej. Landningen gick väldigt bra, lugnt och fint, även om händerna fick lida rätt hårt då också. 
 

Står utanför flygplatsen och väntar på att pappan i familjen ska komma och hämta mig, färden hem med honom och flickan jag ska ta hand om var väldigt intressant och kul, många skratt. Mestadels satt jag med munnen vidöppen på grund av det vackra landskapet och allt jag fick veta, lite som Stig-Helmer i The Stig-Helmer story, scenen med fiskaffären.
Vi anländer till ett otroligt vackert hus, underbar utsikt och djur runtomkring. Känner att jag redan älskar det här stället. Träffar mamman och den lilla nyfödda, så otroligt söt. Skriver mer om hemmet och resan en annan dag. Blir så långt annars, och så fryser jag fingrarna av mig (okej, jag erkänner, du hade rätt mamma). Måste be om hjälp med elementet!

God save the queen and oh, bless you!

Vad hände?

Nu är det en halv dag kvar hemma. En halv dag med familjen, knappt det. Det känns otroligt fel och konstigt men samtidigt så rätt, så kul och intressant! Idag, Wexiobo boende hemma hos föräldrar, imorgon Malmöbo för en natt, hemma hos underbara kusin och kusinbarnet och på tisdag bor jag i England. Jösses, vart tog all tid vägen?
Packningen har jag äntligen koll på och rummet ser faktiskt rätt normalt ut, lite som om en pensionär har bott här, rent och fint. Saker i fina rader och porslinsfigurerna är putsade. Stereotyp, lite så.

Jag har Stig-Helmer med mig i hjärtat, kan han så kan jag! Kan jag så kan han. Jag ska flyga, inte för egen maskin utan med ett flygplan, usch och fy. Men det blir helt klart värt det i längden (hoppas jag (det blir det)).

Au pair i England. Främmande land, nya människor, nya utmaningar. Jag är igelkott, taggad.
19 i staden där jag växte upp och så. Märker du hur fort det går? Och jag va 19 år och ville inte va den som blev kvar. (jag är inget jättefan av Maggio, men det här, med lite ändring, känns bara klockrent) Jag skulle utomlands, jag bytte efternamn och jag blev en av dom som aldrig kommit hem.
Tänk om det blir så?

Etikett, och lite vett? Yes please!

Lost in another world

Känslan av att inte kunna sova, alla har vi varit där. Frågan är väl snarare hur många gånger man varit sleepless. Hade lätt hunnit skriva några romaner under all den här dö tiden. Blivit författare.
Speciellt när det är tankar som håller en vaken, tankar om livet,. Poetiskt. Poet. Diktsamling.

Det är mycket nu, mycket som ska göras och lite ork.. energi och lust att göra något ligger på ungefär noll. Min väska är fortfarande opackad, sånär som på ett ritblock och laddningskabeln till kameran. Packningslistan är inte påbörjad och rummet är,, rummet är fortfarande som det brukar.

Lyssnar enbart på All This Way - Amanda Fondell, ja jag lyssnar på hennes låt, på repeat.. ungefär femtioelva gånger på en timme. Jag undrar fortfarande varför, så mycket bättre musik ligger bara några klick iväg.

När jag börjat med något produktivt hör jag av mig, Schweiz.

6 dagar kvar..

Jobbcoachen tycker att det är superkul att jag är rädd för att flyga, tack för stödet liksom, och idag va det sista gången vi träffades, känns bra att hon får all ära för något jag faktiskt fixat själv, jävla snyltare! (Extra tack till Josse, utan dig hade det här aldrig blivit av, tack <3:at!)

Ahwell. Nu sitter jag här i ett rum som skriker efter att få sig en rejäl omgång av dammsugaren och en tom väska. Känns som om planeringen går bra *host*,  vart tar dagarna vägen egentligen?! Om dagarna försvinner för att man träffar underbara människor gör det ju egentligen inte så mycket, bara lite måste packa (NU!), men tack för idag brudar!

Kollat upp mitt flygplan, CRJ 900, lyfte bra i videorna, mådde as av att kolla på dom men lika bra att börja pinan med en gång.. mm, det här går bra, jag är inte rädd..

Har börjat få för mig att alla engelsmän är snygga, välklädda gentlemän, med sånt där charmigt bakåtkammat hår med en liten hårtest som rymt från den välgjorda frisyren och ett mysigt leende, lite för bra för att vara sant, nästan pinsamt fint på något sätt.. Lite som Hugh Grant, fast med en röst som Alan Rickman, det vore något..

      Hugh Grant          Alan Rickman

Och dagens smarta fråga, visst äter dom bacon i England?

(Börjar bli lite panikslagen över att dom inte skulle göra det..)

Sverige

Hemma. Hemma kan betyda så olika saker. Hemma för mig är i huset där jag växt upp, huset där jag har så många minnen. Huset som ligger i en lilla staden med storhetskomplex, Wexio (Växjö). Den lilla staden som försöker bli stor men som aldrig kommer att lyckas. Minnen finns i varje hörn, både underbara och mindre trevliga. Nu väntar en utflykt, en utflykt som på något sätt kommer förändra mig, och det känns faktiskt otroligt bra! Behöver komma iväg ifrån denna lilla stad ett tag.

Och redan om en vecka flyger jag. Jag ska flyga, i ett flygplan.. "jag kan flyga jag är inte rädd". Bara otroligt rädd för allt som kan hända, förbannat rädd för att om det som inte ska hända händer är det kört. Men det är ju säkrare att flyga än att åka bil. Fast, jag kan inte tänka så just nu, rädslan har lyckats nästla sig in, lite för bra.

Jag ska packa, jag ska fixa, jag har en väska. Den ska räcka till allt jag ska ha med mig i ett halvår. En väska ska rymma hela mitt liv som det är just nu. Vet inte riktigt hur jag ska lyckas, men det ska väl kunna gå det också, mycket som jag kommer få ta farväl av. Mycket som inte spelar någon roll, saker man lätt kan ersätta, saker som är svåra att ersätta är alla underbara som blir kvar i Sverige. Seriöst.. vad blir jag utan alla fina?

Jag börjar nästan må dåligt över att det är så fruktansvärt lite tid kvar. Kan knappt vänta samtidigt som det här kommer bli något av det jobbigaste jag gjort. Helvete

Må alla limegrönaelefanter vaka över oss.
(och hålla mig i handen när jag flyger)