Hemma. Hemma kan betyda så olika saker. Hemma för mig är i huset där jag växt upp, huset där jag har så många minnen. Huset som ligger i en lilla staden med storhetskomplex, Wexio (Växjö). Den lilla staden som försöker bli stor men som aldrig kommer att lyckas. Minnen finns i varje hörn, både underbara och mindre trevliga. Nu väntar en utflykt, en utflykt som på något sätt kommer förändra mig, och det känns faktiskt otroligt bra! Behöver komma iväg ifrån denna lilla stad ett tag.
Och redan om en vecka flyger jag. Jag ska flyga, i ett flygplan.. "jag kan flyga jag är inte rädd". Bara otroligt rädd för allt som kan hända, förbannat rädd för att om det som inte ska hända händer är det kört. Men det är ju säkrare att flyga än att åka bil. Fast, jag kan inte tänka så just nu, rädslan har lyckats nästla sig in, lite för bra.
Jag ska packa, jag ska fixa, jag har en väska. Den ska räcka till allt jag ska ha med mig i ett halvår. En väska ska rymma hela mitt liv som det är just nu. Vet inte riktigt hur jag ska lyckas, men det ska väl kunna gå det också, mycket som jag kommer få ta farväl av. Mycket som inte spelar någon roll, saker man lätt kan ersätta, saker som är svåra att ersätta är alla underbara som blir kvar i Sverige. Seriöst.. vad blir jag utan alla fina?
Jag börjar nästan må dåligt över att det är så fruktansvärt lite tid kvar. Kan knappt vänta samtidigt som det här kommer bli något av det jobbigaste jag gjort. Helvete
Må alla limegrönaelefanter vaka över oss.
(och hålla mig i handen när jag flyger)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar